Här har man gått runt och vankat i över 9 månader. Gnällt, gråtit, haft ont och vart orolig inför förlossningen. Och så bara poff har hon funnits hos oss i 1 vecka.
Första tre dagarna var ganska omtumlande för mig. Kände att jag inte fattat vad som precis hänt. Allt gick ju så himla fort. Men så fort det sjunkit in så kom det. Känslorna. Hormonerna har bara fart igenom kroppen på mig, och jag kan knappt skriva det här inlägget utan att ögonen tåras på mig. Hon är med oss nu, lilla Astrid. Så perfekt på alla vis. Herregud vad jag älskar det lilla knytet! Hon är så himla lik Edith, så man kommer dock på sig själv ibland o tro att det är Edith.
En bestämd liten mammagris har vi fått ivarjefall.
Hon har vart lite knölig de här dagarna, men förmodligen beror det på hennes mage. Hon äter så ofta att hon nu är inne på sitt tredje paket blöjor + en väldigt röd rumpa. Men tycker att det har lugnat ner sig något nu. Hon sover väldigt mkt på dagarna, så hennes mest aktiva timmar är framåt kvälls/natt timmarna. Hon är mer med nu och man ser verkligen hur hon inspekterar allt i sin omgivning med nyfikenhet :) och igår fick jag första leendet menat mot mig! Mitt hjärta gjorde volter!!
Edith har vart på dagis både igår och idag, och det har verkligen gjort henne gott.
Hon har ju det ganska jobbigt nu iom lillasysters nedkomst, även om hon är super gullig mot Astrid, men tyckte mig se vår gamla Edith igår när hon kom hem, och det värmer verkligen i hjärtat.
Även om jag är lyckligast i världen att Astrid finns här med oss, är jag så olycklig för Ediths skull, när man ser hur jobbigt detta är för henne. Och jag ber till dom högsta gudarna att vi gör allt rätt, och att hon känner sig precis lika älskad nu som innan! Fina Edith, min stora sessa!
Om någon timma kommer hon hem igen, och då ska hon få lite mellis innan vi ska till lekparken och umgås med en vän och hennes två barn eventuellt.
Ha en fortsatt fin dag.
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar