Sjukt trött och på dåligt humör. Edith vaknade inatt och var så himla ledsen, det verkade som att hon hade ont nånstans. Det lät även som att hon hade krupphosta, pluttan, hon fick verkligen panik!
Hon var vaken ett tag, sen somnade hon mellan oss. Jag sover tyvärr jätte dålig när hon ligger mellan oss, så jag lät henne somna in ordentligt, men sen lade jag henne i sin säng igen.
Klockan ringde sen 05:15. Härligt.

Trots allt gick dagen väldigt bra, men har en konstant magont. Det enda jag kan säga är att jag är så förbaskat less på att behöva be om ursäkt för den jag är! Jag är inte elak och dum mot andra, utan jag är bara mig själv, vilket jag inte ens kan styra över, och om det inte passar känns att det får vara. Jag orkar inte behöva må dåligt varje gång nån har en dålig dag och jag råkar vara den man gärna klagar/skäller på! Jag är fan inte värd detta.