Det känns lite bättre nu när min kära sambo är hemma. Tack och LOV att han finns! Jag ringde honom tidigare när jag var som mest nere, men han hade inte riktigt tid så jag sa att "jag ville bara prata, vi tar det sen". När han ringde upp lite senare och jag berätta mina problem, fick jag som svar att han trodde jag skulle dumpa honom. Plutte...där gick han på jobbet o trodde han skulle bli singel igen. Ne vet du vad, han gör mig så himla glad, så det finns inte. Jag vill ju dela allt som händer med Edith tillsammans med honom, inte ensam. Uscha så tråkigt.
Annars har jag tvättat en maskin (försöker få till en vana att köra en maskin varje dag så slipper det bli världens berg) och dushat hundarna.
Nu mat. Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar