Fan!

Jag har de senaste dagarna börjat få lite ångest över framtiden.
Edith ska börja på dagis och jag måste slava som vikarie igen (ogilla som FAN)! Jaja man ska vara glad att jag har "jobb" och visst är jag det, men när man i princip vart vikarie/extra personal alla sina arbets år FÅR man vara less! Jag är så äckel trött på att inte känna mig "hemma" någonstans och att aldrig ha en fast inkomst. Jag får tillräckligt, men den känslan att aldrig veta hur mkt man får ut är väldigt stressande.
Jag är sjukt materiell och önskar jag kunde shoppa varjedag (ja tack), så en fast inkomst skulle verkligen sitta fint som smör. Betala av lite skit och sen shoppa för resten. Jag lever för dagen och är inte så mkt för det där att spara. Folk är jätte duktiga som gör det, men man vet aldrig vad länge man lever och om jag då sparat alla pengar istället för gjort något kul, och dör så känns det bara meningslöst.
Edith har redan att sparande, så henne behöver ni inte vara oroliga för, dessutom är jag försäkrad så hon får ut en summa om jag skulle gå bort, så det snacket om att hon får dom sparade pengarna isåfall, går jag inte på, för hon har det så himla bra på den fronten redan. Det är helt ok att tänka på sig själv oxå.

Jag är äckligt trött och mår sådär idag faktiskt. Solen skiner, och jag borde vilja vara ute och njuta av den tillsammans med hundar och barn, men jag har ingen lust. Jag är ju som bekant inte så intresserad att vara ute o promenera utan vuxet sällskap, ingen att föra ett samtal med.

Nej  barnet kallar, dax för lunch.