Bebisprat!

Vet ni? Jag sover som en gud nu om nätterna. Vi har ju skruttan mellan oss i sängen, och även om vi inte borde, så vill vi båda det och jag blir lugn. Jag får ju alltid för mig att hon ska sluta andas när hon ligger i sitt rum och sover, så jag vaknar hela tiden och går upp o petar på henne.

Jag vet vad jag alltid sagt och jag gör verkligen mycket som är emot mina principer, men det var INNAN jag blev mamma. Jag fattade inte vilka band man får med sitt barn och trodde man kunde vara benhård från start, men icke. Mitt hjärta tillhör verkligen henne numera! Jag har sagt det förr, men säger det igen: Jag vill verkligen be om ursäkt till dom föräldrar som jag klagat och gnällt på för att de ger med sig i vissa situationer. Jag skäms. Förlåt.

Vad denna dag har att erbjuda återstår att se, men jag ska njuta tillsammans med bebis hela dagen!!

Puss på er!