20 Januari 2011

Vet ni, dom där domningarna i vänster handen? Min kära vän Rosita hade rätt, jag har Karpaltunnel syndrom. Yey, Eller inte. Tydligen är det vanligt att man får det under graviditeten och förhoppningsvis försvinner det av sig själv till slut. Vi får verkligen hoppas på det. Det har juh börjat domna i ringfingret oxå, så nu fattas bara lillfingret så är hela handen completed.

Seriöst, vad ska jag INTE få för krämpor under den här graviditeten känner jag?! Bring it on lixom!!

Min repertoar har bestått utav:

* Ångest

* illamående

* Foglossning

* överdriven trötthet, och iom det en kondition som inte finns längre

* äckliga hormonrubbningar

* finnar, på ställen jag inte ens trodde var möjliga

* svettningar som en hel karl

* vidriga flytningar med en "fantastisk" odör

* fisig

* bristningar på tuttarna

* extremt luktsinne, och jag lovar att det inte har vart en posetiv upplevelse

* glansig hy i fejjan

* och nu karpaltunnel syndrom

Är det inte vackert att vara gravid?! ^^

Och iom magen växer har jag redan märkt några svårigheter i min vardag. Torka mig själv i arslet och raka benen. Visst det går nu med lite kraft, men snart är det ett minne blott.

"Älskling, jag har bajsat färdigt nu!!"

Ja vad säger man, HAHA!

Tur det kommer en skitsöt unge iom allt det här, annars hade man juh undrat vafan man höll på med! ;D

Jag har fått lära mig en sak oxå faktiskt. Jag kan TRO att det är så här det känns när man har en ganska stor övervikt, jag tycker många av mina "åkommor" stämmer in på en överviktig person, av vad man hört och sett. Så det jag har lärt mig är att jag aldrig nånsin vill komma dit, ALDRIG. Även om jag inte är speciellt stor nu, så är det väldigt krävande med en mage ivägen + allt annat. Jag förstår att människor mår hemskt dåligt av deras övervikt. Jag lider med dom verkligen...att vara instängd i en kropp som man inte trivs med.

Ne, ha en bra dag hörrni. Jag SKA städa här idag. Kul va?