Nu har choice varit borta i mindre än ett dygn. Allt känns så overkligt fortfarande. Tankarna snurrar från gårdagen när jag sitter på huk inne hos stefan och han ger beskedet att det inte fanns något att göra för henne. Jag brister såklart ut i gråt och hon febrilt försöker slicka mig i ansiktet. Gulle hund, så himla godhjärtad!
Hon var så extra glad igår oxå. Förmodligen för att hon haft burvila sen i torsdags och hon äntligen fick komma ut och göra någonting. Bobbo var med oxå, så hon fick träffa sin kompis en sista gång. Och Emma som hon älskar.

Hon drog tom i kopplet när vi promenerade innan hon skulle få somna, så glad! Hon tyckte dock inte om att vara där inne bara, hon darrade och ville komma till mig. Jag ville bara ta henne där i från! Hennes blick sekunden innan hon somnade var riktigt jobbig. Men jag satt med henne tills hon var helt borta. Tills hon tog sista andetaget. Nu har hon det bra, och hon slipper ha ont.

Livet går vidare, men kan inte rå för att mitt samvete som känns skit. Bara för att det gör de. Och när hon inte finns mer. Men alla måsten pockar på uppmärksamheten. I eftermiddag är det några få timmars jobb som gäller, tills dess ska jag tillåta mig att gråta och busa med det allra finaste jag har.

Ha en bra dag. Och ta hand om era egna och de som verkligen betyder något. När man minst anar det kan de vara borta.