söndag 20 januari 2013
Lite urladdning.
Nu har en förkylning hälsat på hos mig. Blev lite sämre redan i onsdags kväll, men körde på med torsdagen. Fredagen ville jag inte riskera att miljö och hälsovårdsnämnden skulle komma på besök ;) så jag stannade hemma.
Igår, lördag körde jag ett 12 h pass på vitriol. Världens bästa gruppboende med underbara kollegor, och det var yber lugnt hela dagen, men pga all utebliven sömn satt jag o såg ut som en kines för att det sved så i ögonen. Jag skulle kört ett 12h till idag, men det går inte. Jag är ännu sämre idag och jag måste verkligen vara piggare till veckans jobb. Mitt underbara vikariat som kanske slutar nästa torsdag :(
Jag har, hur det än blir, beslutat att jag bara ska vara tillgänglig inom kosten på vardagarna och så Vitriolstigen på helger.
Jag vill att Edith bara ska gå halvdagar på dagis och mer tid till Shady. Jobba heltid kan jag göra när barnen är stora och klarar sig själv. Jag vill njuta av varje minut när de är små.
Idag är det exakt 2 månader sen Choice fick somna in :( Jag saknar henne så himla mycket! Hon var verkligen en extremt personlig och speciell hund. Jag hade henne bara i 1½ år, men hon klev in i mitt hjärta andra dagen hon flyttade hit. Hon bara kom hem till oss, var gladast i stan, valde ut sin fåtölj och så bara fann hon sig. Världens bästa choice! Jävla skit att hon inte klarade det något mer.
Mina hundar är, förutom Edith, mina bästa vänner. De finns alltid där för en oavsett. Ovillkorlig kärlek.
Mina mänskliga vänner och familj betyder självklart mycket dom med, men det senaste tiden känns det som att man bara blir huggen i ryggen av folk hela tiden. Inte så värst mkt ärlighet, utan bara hugg direkt. Man kan inte lita på någon längre känns det som.
Jag tycker jag inte gör annat än o bry mig om andra och vad de tycker eller vad de "kanske" tycker om mig. Jag är så trött på att vara konflikt rädd och att försöka vara alla till lags. SÅ trött på det!
Och mina närmsta vänner som jag faktiskt vågar säga som jag tkr till verkar inte våga säga vad de tycker om mig :( Ja jag har ett humör och har lätt att sätta taggarna utåt, men det går över! Jag bits inte. Jag behöver oxå få höra mina dåliga sidor, även om jag kan uppfattas som att jag inte klarar det. Jo jag gör det, men man måste vara beredd på en reaktion. Säg den som blir glad eller är likgiltig när man får höra något dåligt om sig själv? Man blir ledsen, besviken och försvarar sig själv.
Jag har kommit till så mkt insikter de senaste två åren och jag ska verkligen bli bättre på att lyssna till mitt hjärta och säga ifrån. Och de vänner som inte kan acceptera mig för den jag är och heller aldrig kan vara ärlig mot mig klarar jag mig utan. Jag har hellre få riktiga vänner än många låtsas vänner. Det är så himla tråkigt att det är så många konflikter hela tiden nu känner jag! Min sambo brukar säga att han aldrig mött någon som diskuterar med folk så mkt som jag. Enligt mig beror det på att jag inte vill ta vilket skit som helst. Jag accepterar inte orättvisa, men pga min konflikt rädsla tar det ganska långt tid utav irritation innan jag slår slag i saken på riktigt. Som en tickande bomb.
Jag behövde verkligen lätta mitt hjärta. Jag söker ingen empati eller peptalk. Detta är bara en reflektion utav den senaste tidens händelser.
Och det är inte riktat mot en speciell person, utan till alla i min omgivning egentligen. Jag vill bara man ska stanna upp och tänka på vad som är viktigt för dig och inte ödsla tid på människor som inte betyder något.
Och dessutom kanske man ska tänka på VAD man lägger sin energi på gällande sina nära/kära. Man kan vara irriterad på en speciell grej, men är det värt att yttra sig, eller kanske man kan acceptera istället?
Jag är inte perfekt och jag behöver verkligen se dessa ord, skrivna utav mig själv för att tänka till ordentligt. Hoppas ni oxå gör det.
Till alla er som faktiskt finns kvar vid min sida trots mina brister, vill jag bara säga hur mycket jag älskar er!
Puss!
Igår, lördag körde jag ett 12 h pass på vitriol. Världens bästa gruppboende med underbara kollegor, och det var yber lugnt hela dagen, men pga all utebliven sömn satt jag o såg ut som en kines för att det sved så i ögonen. Jag skulle kört ett 12h till idag, men det går inte. Jag är ännu sämre idag och jag måste verkligen vara piggare till veckans jobb. Mitt underbara vikariat som kanske slutar nästa torsdag :(
Jag har, hur det än blir, beslutat att jag bara ska vara tillgänglig inom kosten på vardagarna och så Vitriolstigen på helger.
Jag vill att Edith bara ska gå halvdagar på dagis och mer tid till Shady. Jobba heltid kan jag göra när barnen är stora och klarar sig själv. Jag vill njuta av varje minut när de är små.
Idag är det exakt 2 månader sen Choice fick somna in :( Jag saknar henne så himla mycket! Hon var verkligen en extremt personlig och speciell hund. Jag hade henne bara i 1½ år, men hon klev in i mitt hjärta andra dagen hon flyttade hit. Hon bara kom hem till oss, var gladast i stan, valde ut sin fåtölj och så bara fann hon sig. Världens bästa choice! Jävla skit att hon inte klarade det något mer.
Mina hundar är, förutom Edith, mina bästa vänner. De finns alltid där för en oavsett. Ovillkorlig kärlek.
Mina mänskliga vänner och familj betyder självklart mycket dom med, men det senaste tiden känns det som att man bara blir huggen i ryggen av folk hela tiden. Inte så värst mkt ärlighet, utan bara hugg direkt. Man kan inte lita på någon längre känns det som.
Jag tycker jag inte gör annat än o bry mig om andra och vad de tycker eller vad de "kanske" tycker om mig. Jag är så trött på att vara konflikt rädd och att försöka vara alla till lags. SÅ trött på det!
Och mina närmsta vänner som jag faktiskt vågar säga som jag tkr till verkar inte våga säga vad de tycker om mig :( Ja jag har ett humör och har lätt att sätta taggarna utåt, men det går över! Jag bits inte. Jag behöver oxå få höra mina dåliga sidor, även om jag kan uppfattas som att jag inte klarar det. Jo jag gör det, men man måste vara beredd på en reaktion. Säg den som blir glad eller är likgiltig när man får höra något dåligt om sig själv? Man blir ledsen, besviken och försvarar sig själv.
Jag har kommit till så mkt insikter de senaste två åren och jag ska verkligen bli bättre på att lyssna till mitt hjärta och säga ifrån. Och de vänner som inte kan acceptera mig för den jag är och heller aldrig kan vara ärlig mot mig klarar jag mig utan. Jag har hellre få riktiga vänner än många låtsas vänner. Det är så himla tråkigt att det är så många konflikter hela tiden nu känner jag! Min sambo brukar säga att han aldrig mött någon som diskuterar med folk så mkt som jag. Enligt mig beror det på att jag inte vill ta vilket skit som helst. Jag accepterar inte orättvisa, men pga min konflikt rädsla tar det ganska långt tid utav irritation innan jag slår slag i saken på riktigt. Som en tickande bomb.
Jag behövde verkligen lätta mitt hjärta. Jag söker ingen empati eller peptalk. Detta är bara en reflektion utav den senaste tidens händelser.
Och det är inte riktat mot en speciell person, utan till alla i min omgivning egentligen. Jag vill bara man ska stanna upp och tänka på vad som är viktigt för dig och inte ödsla tid på människor som inte betyder något.
Och dessutom kanske man ska tänka på VAD man lägger sin energi på gällande sina nära/kära. Man kan vara irriterad på en speciell grej, men är det värt att yttra sig, eller kanske man kan acceptera istället?
Jag är inte perfekt och jag behöver verkligen se dessa ord, skrivna utav mig själv för att tänka till ordentligt. Hoppas ni oxå gör det.
Till alla er som faktiskt finns kvar vid min sida trots mina brister, vill jag bara säga hur mycket jag älskar er!
Puss!
lördag 12 januari 2013
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)