Jag hade önskat att jag kunde vara hemma med henne längre, det är hur skönt som helst o ta dagen som den kommer, men verkligheten knackar redan på dörren så det är bara att gilla läget. Jag vet ju oxå att när jag väl kommit igång o jobba så mår jag rätt bra av att ha något att göra varjedag, för hur mysigt det en är att gå hemma med min dotter, så vill man ju inte göra så här hela livet.
Förhoppningsvis är barn nr 2 på väg inom 2 år, och då får jag vara hemma 1 år till :)
Nu lär jag lägga skruttan så vi kan dra ut på power walk/jogging efteråt. Jag har ju tagit ett steg fram och två steg bakåt i min viktresa, och det är väldigt frustrerande vill jag lova, så nu måste jag ta till lite mer, dvs mer motion och mindre kolhydrater. Jag kör absolut inte lchf, för jag har VV tänket kvar, men tagit bort ris, potatis och pasta. Resten är ungefär samma lika som innan, men att jag börjat med mer fullkorn, just för att hålla mig mätt längre. För ni som känner mig, vet att jag är en väldigt hungrig kvinna, så det här med mat är väldigt viktigt för mig, och den mesta tiden går åt till att planera mina matintag. Skit tråkigt, men så ser oftast dagarna ut för oss "tjockisar" Och jag vet att jag aldrig varit sjukligt överviktig och att det finns dom som har 1000 ggr värre än mig, men personligen mår jag psykiskt dålig av att väga som jag gjorde tidigare, och för mig var jag en liten tjockis. Jag gillar att vara en "skinny bitch" istället ;)
Känslan att få på mig kläder jag hade för 6 år sen igen, är oslagbar, big time!
duktiga tjejen!!
SvaraRaderaBåde Edith o du!
Jag har inte vart i din situation meen jag har några gånger i mitt liv haft ett eller två kilo som jag kanske mer eller mindre önskat bort men bara det har jag inte klarat att göra något åt medvetet. så jag beundrar dig djupt för att du klarar av det här!! självkontroll järnet!
stor kram!
Taack! :D Men det roliga är att jag är igentligen inte så här beslutsam. Jag är den som ger upp ganska snabbt när det kommer motgångar, för att inte kämpa är ju oftast mkt bekvämare ;) men något hände med mig efter jag blev mamma...kanske kallas mognad, men vad vet jag?! ;D ^^ Men samtidigt vill jag inte ropa hej, för det har bara gått 9 månader sedan jag började min viktkamp, och jag kommer förmodligen behöva hålla på så här hela mitt liv för att hålla vikten. Så vi kan säga att jag är som en "nykter alkolist" och tar en dag i taget. Jag har lärt mig genom åren att aldrig säga att jag alltid/aldrig ska göra/säga något på ett visst sätt, för jag håller det inte endå, och gör jag det är det bara ett plus! :)
SvaraRadera